Folkrace

Det skriker i karosserna när sex buckliga bilar gasar iväg på grusbanan. De trängs och knuffar på varandra och någon snurrar runt. Lera och grus skvätter och dammet ryker. Bilen som ligger först och som vann förra heatet har redan tre potentiella köpare. Spänningen stiger i takt med motorernas varvtal. Plåtar lossnar. Åskådarna jublar. Det är folkfest… Det är folkrace!

3folk

Folkrace är racertävlingen för gemene man. Det har en åldersgräns på 15 år och man kan ta förarlicens (i vilken det också ingår en försäkring) via många motorklubbar i Sverige. Det var på 1980-talet som folkrace kom till Sverige från Finland som en tävlingsform som ska vara billig för utövarna. Bilarna som används måste vara typbesiktigade i Sverige och byggda enligt vissa säkerhetsnormer. Till exempel måste en skyddsbur vara installerad. Högsta hastigheten får vara 80 km/timmen och banorna ska vara byggda så att man inte kan köra fortare. Tidigare var reglerna sådana att bara äldre bilar kunde köras men det innebar att de snabbt blev sönderkörda och inte väckte eventuella köpares intresse. Efter att reglerna ändrades så kan idag även relativt nya bilar användas.

En kuriositet är att under och upp till 15 minuter efter tävling får vem som helst lägga anbud på bilarna, upp till 6 500 kr, och det sker en lotteridragning på anbuden varpå den som lagt det vinnande anbudet får köpa bilen. Denna regel har skapats för att hålla nere kostnaderna på verksamheten. Du har inte lust att lägga 50 000 kronor på att trimma och slimma om du vet att du kan bli av med bilen när som helst och gå 43 500 kronor i back.

33folk

Startavgiften är inte högre än 300 kronor och tar man hela den rimliga ekonomin runt det hela i beaktande så är det lätt att förstå den genomslagskraft som folkracet har fått i de svenska hemmen.

Upp till 600 tävlingar går av stapeln varje år och de största körs i Semesterracet i Vimmerby och Motalas Folkracefestival.